jag kommer aldrig
aldrig någonsin att bli
som ni
hellre lever jag ensam
än skadar någon så som ni
för ni har orsakat så mycket smärta
mycket mer
än någon borde få känna
under en hel livstid
jag har lärt mig
den hårda vägen
att aldrig tro gott om er
det kom aldrig glada toner
ur era munnar
så det är inte så konstigt
att mina byggstenar
rasar titt som tätt
för ni byggde mig misstänksam
att inte lita på någon
allra minst mig själv
och jag har sett dig gråta
jag har hört dig hota
jag har sett dig vara helt bortom dig själv
och inte ens det största radergummit
kan någonsin sudda ut
bilderna på min näthinna
de har rispat djupa spår
som blöder litegrann varje dag
och jag har hört dina elaka ord
trycka ner alla utom dig själv
jag har blivit offer under din hand
men aldrig någonsin
har jag sett dig visa kärlek
så för mig
är du bara
tomhet
jag var så liten
och ni så stora
det är inte rättvist
för om jag kunde
skulle jag göra allt annorlunda
