for myself

Om jag vetat hur många blåglänsande bilar det finns i den här stan, hade jag valt att lägga mina tankar på någon med en annan färg på sin bil redan från början. För det gör ont som tusan att bli påmind om dig i varje andetag. Huvudet vänder på sig i reflex så fort ögonen registrerat något som har med dig att göra. Och även om jag skulle vilja njuta av en timme utan att du finns där, så går det inte.

Imorse lämnade jag tillbaka dina saker. Någonstans inombords har jag väl hoppats att du skulle komma hem till mig och hämta dom, men så verkar ju inte bli fallet. Det lilla hopp jag hade kvar försvann igår. För egentligen är jag bra som fan och det är din förlust om du inte inser det. Jag har gett dig ett erbjudande som är bland det bästa man kan få, och tar du inte det – då är det fanimig lika så bra.
För jag förtjänar det bästa. Ha!

Huvudvärken vill inte ge med sig och börjar undra om jag kanske sovit för mycket. Men ja, den går väl över. Ont i magen har jag också. Kan bero på en alldeles för tajt kjol förståss. För idag har jag gjort mig extra fin, lite för att du ska se vad du missar. Men mest för mig själv och för att jag behöver dom få glädjekällorna som finns.
Så idag ska jag vara helt ego. För idag orkar jag inte kämpa och inte slå mig blodig. Idag lever jag mig eget liv och jagar inte. För en gångs skulle tänker jag på mig själv och gör planer för mig själv. Och om du skulle vilja ingå i dom, så får du säga det rakt ut. För jag orkar inte lägga upp mig som en köttbit på en tallrik.



Lite enkelhet – är det för mycket begärt?

sötnöt!

Man blir trött av att vara på utflykt med moster! :)

torsdag

Vaknade med huvudvärk som förföljt mig hela dagen. Stundtals har jag känt mig yr och illamående. Det går inte längre. Jag fungerar inte när det stormar så här. Det är för mycket som bara går käpprätt åt helvete.

Hela långledigheten så sov jag. Har inte sovit så mycket på flera år, för det har alltid funnits någon som hindrat mig. Men inte nu. Och jag sover på kvällarna, men kan ändå sova hela natten sen. Nog för att jag har ett stort sömnbehov, men så här illa har det aldrig varit förut.

Men det tär på mig. Allt det här. Tankarna springer maraton dygnet runt. Och jag är så trött på det att jag kan skrika rakt ut. För jag orkar inte mer. Det får vara nog nu. Jag orkar inte hoppas, undra, dagdrömma, planera och kämpa när jag ändå bara dunkar pannan i väggen i slutändan. Min kropp känns helt urlakad och jag helt itusliten. Jag vill inte mer.

Och jag blev så besviken och ledsen när du sa hur det var. Jag hade längtat och varit glad över det i flera dagar, medan du bara glömt bort det. Det bevisar ju att jag inte finns. Och att du inte tänker och känner som jag. Och det…breaks my heart.

Hej nu.

såren tar aldrig slut

och du säger åt mig
att inte bita
inte dra av huden
den som löper runt mina naglar

men du vet inte
att jag
avverkar hudlager
när jag är nervös
så du kan inte
förstå

det är som med min insida
den är täckt av sår
varje centimeter
slutar i en krater

men inget syns på utsidan

kanske vore det lättare om
det vore så
för kanske då
att du skulle förstå

hur du faktiskt sårar
mig