Igårmorse blev jag moster till en underbart söt liten (stor) pojke! Var och hälsade på på kvällen och det var så himla fint. Missade ju det när Theo föddes, så den här gången var jag först på plats. Det lilla livet är en kopia av sin storebror, och jag är övertygad om att dom kommer att få det himla skoj tillsammans. Theo var väldigt mån om bebisen och noga med att den skulle vara med hela tiden. Att se dem två tillsammans får ens hjärta att smälta. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev väääldigt sugen på ett eget litet knyte.
Annars flyter allt på som det ska. Sedan den 1.e så är jag anställd för ett vikariat, och min arbetsträning är över. Det är en enorm känsla att efter tre år vara tillbaka igen. Men oj vad trött man är. Jag sover hela tiden och är inget roligt sällskap alls. Men, det är detta jag måste fokusera på nu så det får vara som det är.
Hade en dålig dag igår och idag är det likadant. Känner mig låg, ledsen, ensam, trött, stressad och nervös. Det är blärk att känna så för man har ingen lust till något alls.
Det är lite småjobbigt med allt just nu helt enkelt.
