det är stunder som de senaste två timmarna och nio minuterna som gör att du bleknar bort allt mer. och det, är endast din förlust. för du har fått så många chanser att jag tappat räkningen.
och jag är trött. helt och hållet jävla slutkörd, urlakad, söndertrasad, nedbruten och genuint ledsen över all tid och alla tankar jag gett dig.
för vi andas inte längre samma luft. vi väntar på hösten på varsett håll. men dina andetag, finns fortfarande kvar i mina lungor.
och jag har fått nog av det. för jag väljer livet. utan dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar