söndag, november 22

blåslagen


jag skulle ge mycket

för att få veta

vad som rör sig inuti

ditt huvud

vad som slår i ditt hjärta


jag förstår inte

vad det är med dig

som jag inte kan släppa

du är som en drog som drar ner mig

längre och längre

ner


och jag trodde nog

att jag nått botten

när hösten gjorde sitt antågande

men nu

nu när vi väntar på vintern

på varsett håll

så känns det som att jag ramlar

åter igen


för även om jag lyckas ta mig upp ett pinnsteg

eller två

så finns det såpa på det tredje

som gör

att jag faller handlöst

och jag vet

jag vet så förbannat väl

att du inte är där

och tar emot mig


så jag vet inte

hur många fler blåmärken

orsakade av dig

som jag klarar av


jag orkar verkligen inte mer nu.






Inga kommentarer: