för jag kan inte
vara någon annan
och när jag sa
att jag är beredd att släppa dig
då var jag inte jag
det var bara något jag sa
av rädsla
för att förlora dig helt
för sanningen är den
att du finns med mig
hela tiden
du är som huden
runt mina saltstrimmiga kinder
av alla nittioåtta tankar
som far runt i mitt huvud
så är du minst
femtiotvå av dem
hela jag är slut
det finns ingen ork
varken inuti eller utanpå
du suger ut all min energi
för jag fortsätter att repa upp historien
fast att det är lönlöst
jag envisas med att klia tills det blöder
på en och samma punkt
för jag är rädd
för ett liv utan dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar