Don't take this the wrong way, but you're a fucking retard. Really.
För jag trodde faktiskt, med risk för att låta naiv, att du brydde dig mer än så. Men tydligen hade jag fel denna gången. Också. För det är på något konstigt vis så hela tiden, att jag har fel. Jag hoppas fel. Tänker fel. Önskar fel. Och framförallt – vill fel. Och det är tröttsamt.
Och som situationen är nu, med allt som händer i mitt liv, så har jag inte ork till det. Jag hoppas bara att jag bygger upp tillräckligt med ilska inuti för att be dig dra åt pipsvängen. För om sanningen ska fram – så är det där du hör hemma. Åtminstone när det gäller hur du behandlar mig. Och det vet du nog själv också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar