jag dagdrömmer och fantiserar
om den dagen
då du ”där” och jag ”här” byts ut mot vi
alla våra räkningar på vår gemensamma
hallmatta
våra kläder kramandes
i samma garderob
dina snarkningar mot mitt öra
varje natt
min morgonpigga katt i vår stora säng
och allt skulle vara så underbart
den där tryggheten som jag aldrig haft
men törstat efter
den där nerven inuti, den som kan kallas
för ihophörande-nerven
den har varit torr länge nu
och börjar så smått
att ömma
dina ögon
är det första jag vill se när jag vaknar
för vad är bättre,
än att vakna till det vackraste som finns
och varje dag
skulle jag hälsa dig välkommen hem
min älskade
välkommen hem till oss
jag längtar
1 kommentar:
HIV: Största möjliga tyssssssssstnad...
Våldtäktsmän
Yves Bonnefoy, Nobelpriskandidat
Människor drivs till självmord i psykiatrin!
- Peter Ingestad
Skicka en kommentar