for myself

Om jag vetat hur många blåglänsande bilar det finns i den här stan, hade jag valt att lägga mina tankar på någon med en annan färg på sin bil redan från början. För det gör ont som tusan att bli påmind om dig i varje andetag. Huvudet vänder på sig i reflex så fort ögonen registrerat något som har med dig att göra. Och även om jag skulle vilja njuta av en timme utan att du finns där, så går det inte.

Imorse lämnade jag tillbaka dina saker. Någonstans inombords har jag väl hoppats att du skulle komma hem till mig och hämta dom, men så verkar ju inte bli fallet. Det lilla hopp jag hade kvar försvann igår. För egentligen är jag bra som fan och det är din förlust om du inte inser det. Jag har gett dig ett erbjudande som är bland det bästa man kan få, och tar du inte det – då är det fanimig lika så bra.
För jag förtjänar det bästa. Ha!

Huvudvärken vill inte ge med sig och börjar undra om jag kanske sovit för mycket. Men ja, den går väl över. Ont i magen har jag också. Kan bero på en alldeles för tajt kjol förståss. För idag har jag gjort mig extra fin, lite för att du ska se vad du missar. Men mest för mig själv och för att jag behöver dom få glädjekällorna som finns.
Så idag ska jag vara helt ego. För idag orkar jag inte kämpa och inte slå mig blodig. Idag lever jag mig eget liv och jagar inte. För en gångs skulle tänker jag på mig själv och gör planer för mig själv. Och om du skulle vilja ingå i dom, så får du säga det rakt ut. För jag orkar inte lägga upp mig som en köttbit på en tallrik.



Lite enkelhet – är det för mycket begärt?