lite ledsen...

...är jag idag. För jag har dödat. Indirekt. Men ändå.
Hade varit ute och gått en runda och var nästan hemma när jag såg en liten kaninunge på gångbanan. Den var vettskrämd, kunde inte gå och hasade bakbenen efter sig. Eftersom jag har lite svårt för sånt där så vågade jag inte titta så mycket men tänkte att jag ju inte kunde lämna den där. Så jag gick bort till några byggubbar, förklarade läget och frågade om dom hade en spade. Så den ene gick med mig och jag visade kaninen. Bad honom vänta tills jag gått iväg eftersom jag verkligen inte ville se på. Hann inte iväg så långt tyvärr. Och jag kan fortfarande höra ljudet inuti öronen. Jag hatar hatar hatar hemska ljud som förföljer en. Det är precis som när vi krockade, jag minns fortfarande ljudet av krashen, sirener och hur det kändes.
Hur som helst så hoppas jag att det var det bästa för den lilla kaninen, tror inte den hade överlevt. Och detta var ju bättre än att den skulle plågas. Någon som vet om Djursjukhuset hade tagit emot den eller nåt?
Mina tankar finns idag hos den lilla sötisen. Vila i frid.