jag FÖRSÖKER

Trots stundtals stress och trötthet så har allt fungerat bra på jobbet. Jag FÖRSÖKER att ta det lugnt, jag FÖRSÖKER att inte ta allt på mig, jag FÖRSÖKER tänka att det bara är ett jobb. Men det är svårt. Svårt som fan. Allt sitter som en elak jävla tatuering och påminner mig lite då och då om att jag är inte frisk. Inte frisk på det sättet att jag bara kan köra på och ta konsekvenserna i efetrhand. Jag måste hela tiden tänka efter. Ta paus nu och inte senare. För senare kan för mig innebära att jag trillar dit igen. Och inget, inget i hela världen är värt det.
Men så i tisdags morse sa det stopp. Jag vaknade och käner mig totalstressad och nervositet i magen. Jag känner igen tecknen så väl så jag stannade hemma. Med dåligt samvete, såklart. Men jag har bara en chans att göra det här bra. Jag måste lyckas den här gången och om det innebär att folk blir besvikna eller jag får dåligt samvete, så får det vara så. För det är mitt liv.

Phu.

Annars är det skönt att helgerna är över och det kan bli någotsånär som vanligt. Inte för att jag vet hur det är då, men jag är nyfiken. J och jag har ju aldrig bott ihop när vi både jobbar, så jag är lite spänd på hur det ska gå med allt. Men det löser sig säkert.

Theo har fått en egen, stooor säng så jag var ju tvungen att köpa en liten present till honom. Och göra ett kort. Blev väldigt nöjd med det faktiskt, och det tog bara en kväll att göra. Tjohooo! Har liftat det litegrann någonstans men har ingen aning om vart.

Snart är det dags att göra Alla Hjärtans Dag-kort, ska bli mysigt!